Hur kommer sig att du började med ponnytrav?

–Trav har alltid varit ett hett ämne i min familj. Mormor och morfar höll på med trav för längesedan och det har alltid varit ett samtalsämne. Som liten var det bara att hålla tyst då loppet gick på tv, berättar Hugo Lundgren.

–Det som egentligen blev startskottet var då jag följde med min kusin Tilda till hennes russ Hälge och fick se hur det funkade i praktiken och sedan dess har jag varit fast. Jag hoppade in på silverkursen utan någon speciell förkunskap men det gick an ändå. Ett år senare tog jag min licens och fick köra några lopp med travskolans hästar. Det var egentligen 2019 då jag tog min första seger som det började glöda till. Tillsammans med travskolans häst Ekslätts Fantasos fick vi många fina resultat och det var kul att se hur mina egna idéer och tankar kunde ha sån stor inverkan. Han är en jättetrevlig häst, vi passade bra ihop och jag är mycket tacksam för att ha fått chansen att uppleva alla fina stunder tillsammans med honom samt alla på travskolan.

Skellefteå verkar ha en fin ponnytravklubb. Har ni något särskilt recept?

–Överlag tycker jag att aktiva inom ponnytravet är duktiga på att finnas där både när det har gått bra eller sämre men även hjälpa varandra i ur och skur. I vår ponnytravklubb finns det många eldsjälar som lägger ner enormt mycket tid och det finns en stor vilja att utveckla ponnytravet. Man märker dock att pandemin har satt sina spår och sammanhållningen är inte riktigt som förr. Det är först nu man ser hur viktigt det är med fysiska aktiviteter, vilket är en grej som vår ponnytravklubb har haft gott om. Annars har vi också ett starkt och bra samarbete med både travskolan samt sällskapet vilket har gett Skellefteås aktiva bra förutsättningar. Ett exempel är ungdomsstallet på Skellefteåtravet där ungdomar får möjlighet till en stallplats med bland annat reducerat pris, träningskompisar, närhet till aktiviteter och bra träningsmöjligheter.

–Personligen tycker jag även att ponnytravlägret som travskolan anordnar tillsammans med klubben är en utmärkt möjlighet att öka gemenskapen i klubben samt fånga upp travskolans elever. Det är ju bara lite av vad klubben gör i sin helhet och jag tycker absolut vi är ett praktexempel på hur en klubb ska vara.

Hur arbetar SPTF för att värva fler till ponnytravet?

–Genom samarbetet och sammanhållningen med ponnytravklubbarna som i sin tur håller ihop med travskolan så ser man att det är en av de största inkörsportarna in i sporten. Sptf är en intresse- och basorganisation i Svenskt Travsport och kontakt med ST förs hela tiden för att utveckla ponnytravet till det bättre och nya förslag läggs fram ständigt. Där är nyrekryteringar ett hett ämne men även övergången från ponny till storhäst diskuteras mycket. Genom att hela tiden ta in tankar och åsikter från klubbarna kan vi utveckla ponnytravet samt skapa en varm gemenskap som blir välkomnande och lockande för nyrekryteringar. Sptf arrangerar flertalet aktiviteter som främjar gemenskapen hos medlemmarna och på exempelvis ungdomsträffarna kommer många kreativa tankar upp där kan man höra tankar och känslor om aktivas väg in i ponnytravet och därefter lägga fram förslag för hur detta ska förändras eller hanteras.

Vad tror du är nyckeln för att få fler att börja och att stanna i sporten?

–Jag tycker det är extremt viktigt med satsningar på travskolan för att fånga upp de som inte har egna förutsättningar för att hålla på med trav. Travet samt alla aktiva har den stora uppgiften att ge nya aktiva en lättare väg, speciellt på hoppet från ponny till storhästtravet. Ponnytravklubbarna ska ha ett bra samarbete med travskolan så man blir medlem innan man har gått sin sista kurs på travskolan. Det gör att man direkt kommer in i gemenskapen i klubben innan egen häst skaffas. Dock måste det skiljas på travskolan och ponnytravklubben för det är stor skillnad. Båda är två helt olika delar i utvecklingsprocessen och de måste behandlas på individuella sätt.

–Klubben har en uppgift att underlätta vägen till att skaffa egen ponny (ungdomsstall t.ex.). Sedan krävs det en stor utveckling av storhästtravet för att alla ska känna sig välkomna och bli mer säkra att börja med storhäst. Just nu är det svårt att hitta hästar att köra i lopp men även provlopp och där tror jag man tappar många. Storhästtravet är betydligt tuffare än ponny vilket blir ett större allvar. Den pressen blir för stor och de har inget att göra med att man inte är nog engagerad.

–Problemet med att många väljer att stanna i ponnytravet är ju såklart inte ponnytravets fel, tvärtom det borde funderas på vad ponnytravet gör så bra att de flesta ungdomarna föredrar att stanna i det framför storhäst. Målet är inte att alla ska bli framgångsrika kuskar och tränare utan att försöka visa vilken bredd travet har genom välkomna folk på andra poster som funktionär, medlem i styrelse och ponnytravklubb, hästskötare, aktör inom avel och mycket mer.

Vad har du för planer 2022?

–Ska jag vara helt ärlig har jag inte bestämt rakt av vad som blir framöver, det blir att ta det lite successivt. Jag har länge varit sugen på att skaffa en egen storhäst samt avancera inom storhästtravet dock har jag svårt att släppa min ponny Amarone. För tillfället mättas mina behov eftersom jag kör andras hästar men suget efter en egen storhäst börjar ta över. Anledningen till att jag inte har sålt min häst är eftersom hon är en otroligt trevlig och snäll häst som jag gillar att umgås med. Då poletten trillar ner på riktigt blir hon farlig och jag vill vara med då det händer. Annars tänker jag köra mina sista provlopp samt göra klart körlicensen under nästa år. Har kört största delen av provloppen men till slut blev det svårt att hitta någon häst att köra. Det vore kul att köra något lopp samt få någon fin placering också. Går ut skolan nästa år och tankarna har gått fram och tillbaka men jag är sugen på att börja jobba i ett travstall för att få lite mer kunskap och erfarenhet.

Vad gör du om fem år?

–Om fem år har jag ett par egna hästar kanske någon annans i träning till och med. Kommer att köra mina egna hästar och även andras. Vet redan att jag kommer bli en eftertraktad kusk eftersom jag blir bra på det som jag verkligen tycker är kul och lägger ner tid på helhjärtat. Kommer jobba inom transportbranschen för jag har alltid tyckt allt kring fordon är kul och intresset för att köra har varit stort. Jag tror inte att jag kommer plugga vidare efter gymnasiet för det börjar bli trögt i huvudet nu. Men ni som klarar av att göra det ser jag upp till. På fritiden umgås jag alltid med vänner, utan de hade jag slitit ner tapeterna hemma. Jag är en väldigt social person och jag vill alltid göra något så det kommer förbli oförändrat även om fem år.

Vi på Wången önskar Hugo Lundgren lycka till, vi ses och hörs säkert snart igen!

Den här artikeln om Hugo Lundgren publicerades i kortare format i Wångens tidning nr 7. Vill du ha ett nr av vår tidning? Skicka ett mejl till info@wangen.se med din adress.