Anneli Blomberg, 64 år, driver sedan många år tillbaka A Blombergs naturnära skogsentreprenad AB tillsammans med sin man Anders. Han hugger och håller motorsågskurser. Hon kör hästarna.

– Som ung hade jag en kompis som födde upp kallblodstravare och där började jag köra travhästar. Jag har faktiskt aldrig ridit – förutom att jag förstås suttit på en häst nån gång, men mer är det inte, berättar Anneli Blomberg.

–Vi är autodidakter, vi har lärt oss själva och men också gått kurser och varit med på arrangemang. Nu skulle jag inte göra saker som jag gjorde när jag var ung, och jag tänker att det var tur att det gick bra.

Hur började du med köruppdragen?

–Vi köpte en kallblodstravare 1987 och så började vi så smått att hugga egen skog och vi fick ett jobb av en man som var besviken över att det blev så mycket röta när de gallrade. Sen stod vi med ett jobb som var för grovt att handlasta. Så vi bestämde oss och lånade pengar till en griplastarvagn. Efter det kom det fler uppdrag och investeringen gick ihop sig ganska fort. Sedan dess har vi bytt vagn fem-sex gånger. Vi har nästan alltid bytt vagn för att den blir för långsam – jag tycker inte om att stå och vänta. Den vi har nu behöver jag inte vänta på och den har jag haft i sju år. Vagnen är byggd för mig, jag har fått den som jag vill ha den med ett tvåspakssystem och jag är väldigt nöjd.

Vilka tjänster erbjuder ni?

–Nuförtiden kör jag bara skogs- och gräsklippningsuppdrag, tidigare körde jag även bröllop och liknande men det gör jag inte längre.

–Har klippt gräs åt Malmö stad i över tio år. Jag och Sigvard Gustavsson hjälps åt att klippa 17 hektar kort gräs i Bulltofta rekreationsområde. Och så klipper jag Torups slottspark på ca 2.5 hektar. [Sigvard Gustavsson är lärare på Kuskutbildningen i brukshästkörning och ansvarar för utbildningsort Skåne.]

–De senaste åren har vi jobbat mycket åt Skogsstyrelsen som gjorde en upphandling för Skåne och södra Halland. Just nu är jag utanför Kristianstad och har siktgallrat så att folk ska kunna se in i skogen i ett område som ska bli en park.

Vad har du för hästar?

–Har tre ardennerhästar. Rubin 18 år och Evert ca 15 år som jag använder i skogen. Frisco är nio år och tränas för att komma in i verksamheten. Och så har jag precis köpt en nordsvensk brukshäst, Djärv. Han går inte i skogen än men jag tror att han kommer att bli bra för han har rätt lynne och har varit med om en massa.

–Vi har även kvar en pensionerad kallblodstravare som är 30 år. Och så två stycken som jag tävlar i sportkörning med; ett halvblod och en fransk travare/franskt halvblod. Det är en hobby som bara kostar – men det är roligt.

Vad är svårast?

–Det som jag tyckte var svårast i början var att ta betalt. Man jobbade många gratistimmar i början, men så småningom betalar det sig.

–Det är inte helt lätt att få fatt på hästar som klarar jobbet, de växer inte på träd och man köper dem inte färdiga att användas på en gång. Och när man har två till tre hästar som går bra ihop så är det ofta dags att byta någon av dem.

–Att få erfarenhet. När du ser någon klippa gräs för första gången så ser man hur svårt det är. Jag och Sigvard blir bara snabbare och snabbare med åren. Vi har byggt ett bra samarbete och har förtroende för varandra. Och det som jag kör i skogen nu hade jag inte kört för tio år sedan – det tar tid att lära sig.

–Det tyngsta jag gör är att lyfta upp selen på en hög ardenner 175 cm i mankhöjd.

–Frustrerande när saker går sönder. Det finns inga reservdelar att få fram snabbt.

–När man måste göra sig av med en häst.

Tips till nya brukshästentreprenörer?

–Ta skogskörningsuppdrag i samarbete med den som hugger. Det måste vara nån som förstår hur det är att köra med häst och planerar därefter.