Förutom att sko många hästar under lektionstid så har de studerande på hovslagarutbildningen även praktik, så kallad LIA, Lärande i arbete.

LIA-praktiken utgör en integrerad del av utbildningen och ger förutom träning i hantverket en god inblick i hur det är att arbeta som hovslagare, varav merparten är egenföretagare. En av praktikperioderna under utbildningen ska dessutom göras på en veterinärklinik.

De studerande anser att deras LIA ger dem bättre förståelse för yrkesrollen och att LIA utgör ett naturligt steg i deras utveckling mot utbildningens mål. De uttrycker också att deras tilltro till sin egen kompetens och förmåga att arbeta som hovslagare utvecklas positivt under LIA-kursen.

”Jag blir inspirerad när eleverna utvecklas”

LIA-värden Andreas Larsson har haft flera praktikanter hos sig från olika utbildningar. När vi pratar med Andreas så är Beatrixe Evertsson på praktik. Bea går sista året på Wången och har varit hos Andreas i omgångar och även jobbat hos honom under sommaren. Hon får mycket beröm av Andreas.

Vad får du ut av att vara LIA-värd?
– Jag måste vara ännu mer skärpt än vanligt. Som LIA-värd kan man inte gå på slentrian. Jag blir tvungen att höja mina egna skills i takt med att elevens egen utvecklingskurva ökar.
– Jag blir inspirerad när eleverna utvecklas, när jag får positiv feedback och får följa deras utvecklingskurva. Det är nog det jag tycker är roligast med att vara praktikvärd.

Andreas har arbetat som hovslagare i tjugo år. Han har även tävlat både nationellt och internationellt under många år. Nu vill han hjälpa till att utbilda nya hovslagare och han tycker det är viktigt att man som hovslagare kan sko alla typer av hästar.
– Ska du vara hovslagare ska du kunna sko alla typer av hästar! Man kan förstås välja att specialisera sig, men hos mig skor vi alla typer av hästar och jag tycker att som hovslagare ska man ha förståelse och kunskap om sporten, vare sig det är en trav-, islands- eller quarterhäst som man skor.

Hur är du som LIA-värd?
– Jag är petig med detaljer och strävar efter effektivisering för att det i slutändan ska bli bra. Jag utbildar en kollega som jag sen vill vara stolt över. Jag vill vara en som bidrar till att folk vill fortsätta att arbeta som hovslagare även i framtiden.

Hur tycker du att branschen har förändrats?
– Människor i hästnäringen har de senaste tio åren börjat ställa mycket högre krav på oss hovslagare. Och där spelar utbildningen stor roll. Utbildningsanordnare behöver vara anpassningsbara och tillmötesgå näringens krav.
– Jag jobbar femtio procent på Mälaren hästklinik och upplever att det kommer många fler frågor från hästägarna nu, och det ställer högre krav på oss, vilket är bra tycker jag! Hovslagare är ju ett speciellt yrke.

”Vi har skott unghästar samt riktigt fina starthästar”

Davide Lippi, tredjeårsstuderande på hovslagarutbildningen har gjort en praktikperiod hos hovslagare Tobias Eklöf.

Varför valde du att praktisera hos Tobias Eklöf?
– Jag tycker att det är kul med travbeslag och travhästar och sökte en LIA-plats som var nära Jämtland och hos någon som skor mycket inom travet.

Vad har du gjort på din LIA?
– Vi skodde några ridhästar hos privata kunder och travhästar åt travtränare, mest hos Daniel Wäjersten. Det har varit gott om jobb, särskilt när snön och kylan kom tidigare än förväntat och då blev det full fart med vinterskoningar. Vi har skott unghästar samt riktigt fina starthästar. Det har varit kul att jag har fått förtroende att sko flera av Daniels hästar som är värda en hel del pengar och som jag sett segra på banan.

Varför är det viktigt med LIA tycker du?
– Man får se saker på riktigt i verkligheten, och ibland kan man tvingas lite utanför sin komfortzon. Man lär sig att bli mer effektiv i sina arbetsmoment när tempot är högt. Dessutom, alla hovslagare har sina tips och tricks och det är aldrig fel att ha fler kort att spela med i framtiden, särskilt eftersom utbildningsprocessen fortsätter för oss hovslagare ända tills vi slutar sko.

”Jag ville åka utomlands för att få se hur hovslagare jobbar i andra länder.”

Moa Grönmo, tredjeårsstuderande på hovslagarutbildningen, åkte till Belgien på praktik genom ett Erasmus+ stipendium som man har möjlighet att söka som studerande.

Varför valde du att åka utomlands på LIA?
– Jag ville åka utomlands för att få se hur hovslagare jobbar i andra länder. Då hästhanteringen ofta ser olika ut i övriga Europa, tyckte jag det skulle vara lärorikt att göra praktiken i ett land som är känt för att ha många hästar och mycket hästsport.
– Jag blev tipsad om Stef D’Hoker av en bekant som varit i Belgien tidigare i år med sin häst. Stef D’Hoker är hovslagare utanför Lennik i Belgien.

Vad har du gjort på din LIA?
– Stef jobbar sex dagar i veckan och ofta långa dagar. Hans kunder varierade mellan ensamma hästar i ett stall på bakgården i ett vanligt radhusområde, tävlingshästar i olika grenar, och stora stuterier. Vi samarbetade ofta med hans sambo som är veterinär och fick följa med ut på akuta fall med varierande skador.

Är det något speciellt du har lärt dig under den här LIA-perioden?
– Varmskoning var mer vanligt än ovanligt, så jag upplever att jag fått ökad kunskap i varmskoning. Även kring kundbemötande, trots att de inte var så duktiga på engelska. Och hur man kan lägga upp arbetet som hovslagare i kombination med eget tävlande, då Stef även tävlar i fälttävlan.

Varför är det viktigt med LIA?
– Jag tycker LIA är jätteviktigt för där får du träna ännu mer på kvalitet och kvantitet men det är också under praktiken som du får träna mer på kundbemötande och du får en känsla för hur det kommer att kännas när du börjat jobba.

Tips till andra som ska åka utomlands på LIA?
–Ta chansen. När man väl börjat jobba är det inte lika enkelt att komma i väg. Att få möjligheten att se olikheter och likheter i andra länder gör att man reflekterar mer över varför vi här i Sverige gör saker på ett visst sätt. Även det att utmana sig själv att kommunicera på ett annat språk än sitt hemspråk är lärorikt. Och få möjligheter att ha ett kontaktnät som även sträcker sig utanför Sverige.

Den här artikeln var ursprungligen publicerad i Wångens tidning nr 9.